Eller rättare sagt så tog jag mig friheten att ta hem kuvertet hem...
Det finns tyvärr inte så mycket foton från min barndom... Mina föräldrar var lika dåliga på att ta kort som jag är!
Jag är verkligen jätte kass på att ta fram kameran och fota....
Eller så glömmer jag helt enkelt att ta med mig kameran.
Men iallafall i kuvertet jag fick med mig hem så finns det lite gott och blandat..
Ett av mina absoluta favorit foton är det här...
Här sitter jag med min älskade Morfar!!!
Om man skulle slå upp Morfar i ett uppslagsverk så skulle det finnas en bild på just min morfar!
Han var allt det där man förknippar med hur en morfar ska vara.....
Jag älskade att få åka ner till Nässjö och sova över..
Jag kan än idag minnas doften, och hur spännande det va att gå ner till källarn där det var fullt med saker som morfar samlade på.
Kunde va allt från frimärken, knappar, gamla verktyg, utländska pengar och tavlor... Ja säg nått han inte samlade på!
:-)
Tyvärr lämnade han oss alldeles för tidig.... *saknad* <3 <3
Jag var runt 8-9år...
Minns att jag var hemma hos min barndomsvän Louise som bodde på samma gård, när pappa kom och hämtade mig och sa att vi skulle åka till morfar.
Vi åkte till sjukhuset där vi mötte upp mina kusiner med familj.
Vi samlades i ett litet rum och våra föräldrar berättade att morfar hade somnat in och att vi nu skulle få en chans att säga Hej då!
Vi fick sen komma in i ett annat rum... Där morfar låg nerbäddad i sängen.
Han såg så fridfull ut men händerna på magen... Precis som om han sov!
Jag är glad att mina föräldrar gav mig chansen att få säga Hej då!
Det blev ett avslut, och det var lättare att förstå att morfar inte längre skulle finnas där......
Usch jag blir helt lipfärdig nu när jag skriver detta inlägg.... *gråter*
Han är verkligen så saknad... världens bästa Morfar!!
Vila i frid älskade Morfar! Jag vet att du finns där ute nånstans och vakar över oss...
Pöss Pöss
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kilallen